Jag minns det som igår...

Jag har alltid velat ha en hund, men inte min man. Vi bor lite off i skogen och min man är bortrest rätt ofta på jobb och då sitter man här ensam i skogen (har i försig två barn och fem katter, men ändå...). Inte så kul... Det argumentet använde jag ofta för att försöka få min vilja igenom. Men utan resultat, tills en dag...   

Jag minns att vi satt i vår bubbelpool ute en söndag och njöt av den sista ledigheten för den helgen. Diskussion kring hund blommade upp även denna gången, som så många andra gånger. Då sa plötsligt K "jag skulle kunna tänka mig en Beagle faktiskt". Jag blev helt paff. Sa han JA? Tydligen så hade han varit på något kundbesök där det sprang runt en liten Beagle på det kontoret, och han hade tyckt att den var gullig, snäll och trevlig. Jag visste inte så mycket om rasen Beagle, men i det ögonblicket brydde jag mig inte så mycket. Jag ville bara ha en hund.  Jag gick in på Blocket direkt och sökte på "Beagle". En annons dök upp, två små Beagle valpar fanns till salu utanför Jönköping. Jag skickade ett meddelande till säljaren.

Dagarna gick utan något svar. Under dessa dagar hade jag även Googlat runt på Rasen Beagle och förstått att det är en jakthund.  Jag läste bland annat detta:

Beagle är en drivande hund som används för drevjakt på hare, rådjur, hjort och räv och som komplement under icke jakttid kan man aktivera hunden med viltspår, agility och lydnadsdressyr/tävlingslydnad.

Rasen ska vara en öppen, vänlig och livlig jakthund. Den ska vara modig, mycket aktiv, uthållig och målmedveten. Den ska vara alert, intelligent och ha ett stabilt temperament.

Beaglen är som de flesta drivande jakthundar ganska självständig och envis, vilket för en oerfaren hundägaren kan medföra att det blir hunden som tar över kommandot. Med sin vädjande blick kan den också smälta det hårdaste hjärta, vilket den vet att skickligt utnyttja för att få som den vill.
För förstagångsägaren är det just beaglens självständighet och "övertalningsförmåga" som behöver bemästras. Det är också viktigt att se till att gå på dressyrkurser eller motsvarande, så att hunden trots sin jaktlust kan få tillåtas gå lös vid promenader.

Jag förstod nu att detta kommer bli en utmaning, men jag är ju uppvuxen med hundar och har väl lite erfarenhet, eller? Som sagt, en vecka gick nästan utan svar från säljaren. Jag skickade i ställer ett sms till henne. Då fick jag svar direkt. Båda hundarna var upptagna för tillfället, men skulle det hända något på vägen så var vi först på tur. 

Någon dag gick till, sen kom sms:et. En hundköpare hade hoppat av så nu fanns det en valp till oss.

Jag var både glad och rädd på samma gång. Jag bad uppfödare att hålla valpen åt oss men vi måste diskutera detta ordenkligt innan vi tackar ja. Hon förstod och sa att vi skulle ta den tid vi behöver. Detta var nog en måndag, och vi pratade mycket och länge jag och K. På onsdagen den veckan hade vi bollat detta fram och tillbaka i flera dagar och kommit fram till ett beslut, vi skulle ha valpen. Jag ringde uppfödare och berättade för henne att vi väldigt gärna ville ha valpen. Jag ville vara tydlig med henne och sa som det var att vi inte hade någon tanke på att jaga med honom, utan han skulle bara få vara vår kelgris och familjemedlem. Hon var inte negativ till det utan sa att flera valpar hade hamnat i familjer som inte skulle jaga. Det kändes skönt att hon tog det så bra, då jag under vår betänketid läst många inlägg på forum att Beaglar oftast inte alls säljs till "vanliga" människor utan endast till jägare. 

Då var det bestämt, vi var med valp. Hela familjen längtade efter vår lilla nya familjemedlem. Redan fredagen samma vecka begav sig jag och min dotter Emma i väg till Jönköping för att hämta lilla valpen. 

När vi kom fram efter 2 timmar och klev in i deras hall möttes vi av en otroligt gullig syn. Två helt underbara valpar kom rusande mot oss. En liten, liten flicka och en större klumpig kille... Jag blev kär direkt... Han var helt underbar. Alldeles för stora tassar till den lilla kroppen, stora silkes lena öron, en härlig valpmage och ögon som kunde smälta is. Han var så söt vår fina lilla Beage valp. Efter lite fika och att alla papper var i sin ordning skulle vi vända tillbaka mot  Mölndal. Lilla Sammy fick sitta i Emma knä och han skakade och gnydde lite i början så vi nästa vände tillbaka

igen. Han saknad nog sin mamma... Men snart somnade han. Han sov ända tills vi kom hem igen. Vi fick till och med väcka honom så han skulle få kissa lite innan han skulle få träffa resten av sin nya familj. 

Äntligen hade vi fått hem vår fina kille.

Vi stannar här, så fortsätter jag berättelsen i nästa inlägg.

Ha det så fint så längen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill hinna skriva massor om Sammy varje dag, men tiden räcker inte alltid till. Det har hänt massor som jag vill och ska berätta om. Under hösten gick vi en utbildning med Sammy med inriktning kring besvärliga hundmöten. Om det kommer jag skr...

Jag har tänkt på att starta upp den här bloggen länge...   Nu äntligen är jag igång och det känns så bra. Som ni säkert förstår så kommer denna bloggen att handla om vår gullegris Sammy. Sammy är av hundrasen Beagle. För er som inte vet så är Bea...